Skriven .

Återväxt, Martin Bärjeds tredje bok i trilogin Saga från ett skogsbryn

Läs även intervjun med författaren i ASP BLADET nr 6 2020

Fantasin som blev allvar. En författare lägger örat mot marken

Martin Bärjed har i dagarna släppt Återäxt, den tredje delen i trilogin "Saga från ett skogsbryn", där handlingen jämsides handlar om en värld framåt i tiden när överlevarna formar sin tillvaro med enkla redskap och kunskap.
På på messenger sitter han i sitt växthus och förbereder sig berättta och läsa  ur kapitel 6 ”Varför kärleken är störst av allt”.
Martin skriver inom genrer som spekulativ fiktion, naturromantik och äventyr. Han är författaren som lägger örat mot marken och lyssnar till vad den vill säga oss.
    Är det genrer du känner igen dig i?
    - Ja, bland annat de genrerna! Att jag svarar så går nog att belysa med att jag i brevet som jag bifogade med manuset kände mig manad att mynta ett nytt begrepp. ”Realistisk fantasy”, nämligen. Så svårt hade jag att sortera in det jag skrivit i en genre. Och nu har jag fastnat för ”mystopi” ... För även om den värld som vi känner drabbas svårt i ”Saga från ett skogsbryn”, kan man väl knappast kalla det dystopi om alltsammans med humors hjälp mynnar i tillförsikt? Men rent faktiskt är spekulativ fiktion en riktig benämning. Alla historier som utgår från tanken ”Tänk om det skulle förhålla sig så här i stället ...” kan man hänföra till det. Men jag benämner gärna ”Återväxt” också som en existentialistisk roman. En civilisationskritisk roman, ett icke-eremitisk Robinson Crusoe-äventyr – och så vidare!
   Hur har du hittat och format alla karaktärer?
   - Jag upplever att alla karaktärer bär på skilda sidor av en själv. Ofrånkomligen. Förlagan till en karaktär – det direkt observerbara hos dem – är alla gånger ett hopkok av olika möten. Eller rätt och slätt en schablon av någon man mött. Men inifrån karaktären kommer man sedan själv smygande ... Erövrar alltmer av dess beteenden och uttryck. Jag menar inte som en sån där parasitstekel som tar över kackerlackor och styr dem som zombier. Men på det ena eller andra sättet färgar man av sig på karaktärerna. Så fungerar det i alla fall för mig. Och så börjar figurerna leva och ta sig för saker ... saker som man inte räknat med. Kanske just för att de bär på sidor av en själv så börjar de göra det! En helt autonom karaktär, en som alls inte är befruktad av en själv och alla ens tillkortakommanden, föreställer jag mig att det är svårare att få liv i.
   Nu släpper du Återväxt den tredje delen i trilogin Saga från ett skogsbryn. Handlingen utspelar sig i ett framtida Värmland. Kan man känna igen sig i vad som hände med naturen efter de stora bränderna  2018.
   - Ja, man kan säga att halva skeendet i berättelsen äger rum här i Värmland i en inte så avlägsen framtid. Men det andra skeendet, som leder fram till detta framtida Värmland, utspelar sig i en närliggande framtid. Men bränderna ... Jag skrev och döpte den andra boken ”Vådeld” på hösten före brandåret 2018. Så det finns inga medvetet skapade likheter där. Apropå det hoppas jag ju pricka in med ”Återväxt” nu ... Att vi får en återväxt på alla plan efter rådande elände. Så effekterna av vad som sker i ”Saga från ett skogsbryn” skiljer sig från bränderna. I romanerna är det mera antingen eller. Partikeln som härjar loss är hemskt selektiv. Så nej – det finns nog ingen direkt koppling där.
   ”Det är år noll. Vår kulturepok är lagd i aska.”
Du har blanda annat arbetat som flottnings - och skogsarbetare.
Hur har du utnyttjat dina erfarenheter därifrån och strapatsrika övernattningar ensam i skog bortom mobiltäckning?
- Ja, kanske bidrog det där till att göra en beroende av upplevelsen av en en viss grundläggande frihet. Av rörelsefrihet, handlingsutrymme.
   ”Fråga naturen vad den vill och hjälp den på traven.” symboliserar sentensen i Återväxt.
Hur tänker du där?
   - Det där tänkespråket kom med i baksidestexten som en belysning av en egentligen större fråga: Hur vi kan missa hela sammanhanget om vi endast spejar efter det stora sammanhanget. Och då i värsta fall slarvar bort allt vi har. Det hade lika gärna kunnat stå: ”Lev i det lilla så får du syn på det stora.” Folket i det kommande Värmland upptäcker och utvecklar de här tänkesätten. Manifesterar dem sedan i form av självhushållningens konst. På vindlande vägar utvecklar de alltihop – vindlande, därför att ciceronen i skogarna råkar lida av naturfobi av alla opassande ting.
   Inte minst under pågående coronakris kan man känna igen sig i förklädda omständigheter, personer och händelser.
Är det medvetet?
   - Nej, inte alls. Det råkade bara bli så. ”Saga från ett skogsbryn” handlar visserligen om en partikel som lirkas loss i strid mot naturen och om vad som följer av det. Så givetvis var det ändå märkligt att väva ihop det hela nu i vårbrytningen. Och en del av det hemska som hände – och händer – sipprade oundvikligen in i berättelsen.
   ”Den som vill se tingens sammanhang, må gå bort från städerna och bo i en enslig koja i skogsbrynet”, skrev redan Selma Lagerlöf.
Ta med Återväxt,  en stormlykta och en ficklampa.
Läs boken och naturen och begrunda. Lyssna när Martin berättar och läser ett avsnitt ur boken. https://youtu.be/JlRehn43P7I   
                                                                                                                                                                                                                                             ELISABETH BJÖRKMAN
Fakta
Böcker av Martin Bärjed
Saga från ett skogsbryn; Rotskott, 2017, Vådeld 2018,  Återväxt, 2020
Förlag Visto
Martin är f.d. journalist och är idag legitimerad psykolog,